När jag var liten (ja jag var faktiskt liten en gång i tiden J) så fanns det två originella människor i Mora.
Den ena kallades Kråkbergs - Anton (till vänster på bilden) och den andra kallades
Pilt –Sven. Dom var väl dåtidens A- lagare.
Jag har minnen av Anton, jag tyckte han var en sån snäll gammal gubbe som vinglade runt på sin gamla cykel. Han hade en låda på pakethållaren, förmodligen med flytande färdkost i.
Vi bodde i kråkberg när jag var liten och en dag skulle jag cykla ner till stranden och bada. Jag var väl runt 8-9 år. Bakom en vedhög så hörde jag att någon spelade munspel, så jag gick dit. Där satt Anton och spela och sjöng. Han bad mej sätta mej ner bredvid honom.
Han spelade för fullt, när han var klar så tog han en snus och frågade om jag ville ha en. Men det vågade jag inte. Då gav han mej en tjugofemöring. Jag vart jätteglad och tackade och cyklade sedan iväg. J
En historia jag har hört om honom och det finns säkerligen en uppsjö av dom. När systembolaget precis hade börjat med pant på flaskor så var det en kvinna som stoppade in sina flaskor men hon förstod inte att man skulle trycka på en knapp för att få ut mynten. Anton stod bakom henne i kön och han var måttligt road av att stå där och vänta. Så till slut sa han ”trytch upå knappän dän toksat” (tryck på knappen din jävla idiot). Kvinnan vart väldigt förnärmad och generad.
Ja den gubben hade glimten i ögat. Jag hade gärna sett en staty av honom på någon plats i Mora Centrum.
Har ni något minne eller historia om gubben eller gubbarna, skriv gärna i bloggen och berätta.
Fridens
Ha ha, ja härlig gubbe den där anton! Jag minns bara att jag sett honom till o från och jag vet en gång så gick han o vinglade med cykeln - han kunde inte cykla pga alkoholen antar jag :P och sen letade han pantburkar som han la på cykeln där bak...
SvaraRaderaJag har en historia: Pappa och jag var på Tuvan kiosken när jag var liten. Kanske runt 5 år. Kråkbergs Anton var också där och pappa och han kände väl varandra. Båda två Mora orginal kan man väl säga... ha ha ha... Hur som helst så bad jag pappa om en klubba, men han sa nej. Då säger Anton "Kom till farfar så skall du få en klubba" och han lyfter upp mig i sin famn. Jag tror att pappa blev lite generad då det var rätt mycket folk inne på kiosken. Jag har bara positiva minnen av "Kråkbergs Anton". Jag kommer ihåg att jag blev lite ledsen när jag fick reda på att han dött. Han var en fin människa och jag skulle också gärna se ett litet "monument" efter honom. Varför inte någonstans i Kråkberg?
SvaraRaderaJag minns att jag o en kompis stog o fnittrade åt honom bakom kyrkan där han stod o tog sig en "piss paus",DÅ VÄNDE HAN SIG MOT OSS O FRÅGADE "sKA NI TJOO LILL Eä
SvaraRadera